Fosforoxiklorid PF

Fosforoxikloridens starka korrosiva egenskaper påverkar vilken typ av förpackning den ska förvaras och transporteras i. Dessa förpackningar bör vara gjorda av lämpligt material, helst en specificerad kvalitet av stål eller teflon.

Det är viktigt att använda personlig skyddsutrustning när man arbetar med fosforoxiklorid, eftersom det kan orsaka brännskador vid kontakt med huden. Produkten bör skyddas mot temperaturer som är för höga (på grund av ämnets höga ångtryck) och för låga (eftersom det börjar frysa under 1°C).

POCl ₃ är ett högrent intermediär/råmaterial som tack vare sin höga reaktivitet är ett utmärkt substrat för syntes av fosfor- och klorföreningar, flitigt använt inom den kemiska och farmaceutiska industrin.

Fosforoxiklorid framställs genom oxidation av fosfortriklorid, och den använda produktionstekniken ger en produkt med hög renhet, det vill säga innehåller mycket små mängder fosfortriklorid. Detta är överlägsenheten och marknadsfördelen med denna produkt, särskilt när den används för syntes av ämnen som måste vara av hög renhet. Den låga elementära svavelhalten samt tungmetaller som arsenik, järn, bly, nickel, krom och andra metaller är inte utan betydelse i detta fall.

POCl ₃ är ett mellanprodukt/råmaterial med hög renhet, som på grund av sin höga reaktivitet är ett utmärkt substrat för syntes av fosfor- och klorföreningar, som ofta används inom den kemiska och farmaceutiska industrin. Dess reaktivitet tillåter användning av POCl ₃ för syntes av bland annat aktiva substanser (API – Active Pharmaceutical Ingredient).

Fosforoxiklorid används oftast som:

• fosforinförande medel till substratmolekylen genom bildning av fosfater (fosforylering);
• kloreringsreagens, som används i substitutionsreaktioner av hydroxylgrupper med en kloratom;
• aktivator i kopplingsreaktioner, omvandling av karboxyl- eller sulfon-/sulfinsyror till deras klorider (mer reaktiva derivat), konjugerade till olika nukleofiler (t.ex. alkoholer för att bilda estrar eller aminer för att bilda amider);
• ett substrat för syntes av katalysatorer, där det fungerar som en byggsten för ligander;
• reagens i cykliseringsprocesser, t.ex. i processen för isokinolinsyntes med användning av Bischler-Napieralski-förfarandet.

De ovan beskrivna processerna används bland annat för syntes av läkemedel baserade på isokinolinderivat (fosforoxiklorid tillåter förekomsten av intramolekylär aromatisk elektrofil substitution, t.ex. spasmolytiska läkemedel – drotaverin). Fosforyleringsprocessen leder till exempel till syntesen av B-vitaminer, och nukleotider bildas i reaktionen med nukleosider (t.ex. fludarabinfosfat som används för att behandla leukemi).